Jag fick en anonym kommentar om att den bästa hämnden är att bara gå.
Ta bort han ur mitt liv, och bara gå.
Om det vore så enkelt.

Jag vet att det faktiskt är det bästa. Det bästa för mig.
Och det är det jag måste se till.
Mitt bästa!

Men någonstans i mig vill jag se att han blir sårad av att förlora mig. Jag vill se att han kommer sakna mig. Jag vill veta att det gör ont i honom!
Jag vet inte om jag kommer få se det trots att jag träffar honom..
Men en del av mig hoppas ju såklart!

Kanske det inte är värt det?
Kanske det bara gör mer ont i mig, att se hur ledsen och sårad han blir?
Kanske jag får svårare att faktiskt gå då?

Men du anonyma person som lämnade ett spår. Du har så rätt att jag vet, att detta är det enda jag kan göra nu.

Jag tänkte från början, att om han ska lyckas få mig att ge honom en andra chans, då ska han jävlar få kämpa!
Har han kämpat?
Nej.. jag hör av mig, jag frågar om vi kan ses, jag ber om ursäkt, jag hör av mig först varje dag.

Men nu har jag inte hört av mig sedan igår. Då han skrev att han inte ville ha tjabb. Jag har inte sagt mer sen. Bollen ligger inte i någons händer, för det finns ingen boll längre!

Up yours, asshole!

Men, om han ringer eller smsar. Vad ska jag göra då? Ska jag svara? Ska jag säga något alls, eller ska jag bara göra en total rådiss?
Jag vet inte om jag klarar det :/