Han är en bilkille.
Han lägger all ledig tid han kan på bilen i garaget.
Det är hans älskling. Hans pärla. Hans allt.

På en bilträff sa hans ex till en annan tjej
- Ja den har blivit jättefin. Men det är ju inte så konstigt, för det är det enda han bryr sig om. Han bryr sig inte om någon annan!
Han ställde ut sin bil där. Han tävlar med sin bil.


En sådan kille, är egentligen jävligt enkel att hämnas på. Det bästa sättet att sätta rivmärken i hans hjärta, det är genom att sätta rivmärken i lacken på hans bil.
Och jag kan inte beskriva hur lockande det faktiskt är.
En lack som kostat honom ~60 000,-
En bil som han snart lagt 1 miljon på, sammanlagt. Vilken känsla att dra en nyckel längsmed den. Bryta vindrutetorkare. Krossa rutor och lyktor. Slå sönder underredet.

Allt man skulle kunna göra med hans bil.

Det är stunder som denna, som man önskar att man inte hade något samvete.
Jag har verkligen för mycket samvete! Ens för att göra en struntsak som att snacka skit.

Det är förjäkla synd.

För visst är det så, att hämden är ljuv!

Men jag ska, som ni skrivit, bara rådissa honom. Skita i honom. Han förtjänar inte ens min energi! Det enda han kan få av mig, är alla mina arga tankar - här i bloggen!
Jag ska vara kall mot honom. Han ska få ångra att han någonsin bedrog mig. Att han gjorde ett misstag, igen! Han ska få ångra, att han gick miste om den absolut bästa, mest underbara tjejen som han någonsin kommer kunna hitta!
Så underbar, förstående och omtänksam jag var mot honom.
Sådant förtroende jag visade honom..
Inte fan hjälpte det!

Jävla as.
Jag kan inte säga det för många gånger.
Jävla as.